Imam Hassan Askaris egenskaper

Imamens kunskap:

Det framgår tydligt av de återberättelser som förmedlats från Imamen att han, liksom andra Imamer, hade dold kunskap med hjälp av kommunikation med den osynliga världen. Det verkar som att Imamen använde denna kunskap som ett verktyg för vägledning mer än andra Imamer.[1] Som i många återberättelser som förmedlats från Imamen, har återberättare uttryckt att de kommit att tänka på någon sak, eller att de hade någon önskan i sitt sinne, och att Imamen utan att säga någonting gällande det sa si och så, eller att de hade en ekonomisk önskan etc. och att Imamen svarade dem precis så som de hade tänkt sig.[2]

I vissa fall bevisades även Imamens kunskap inom olika områden för andra som inte var Imamens följeslagare. Som ett exempel har Batriq, en elev till den kristne läkaren Bukhtishu, återberättat från sin lärare, att han sa till honom om Imamen: ”Du ska veta att han är vår tids kunnigaste person som lever på jorden.”[3]

Imamens dyrkan:

Imam Hassan Askari (fvmh) var den mest andaktsfulle personen på sin tid, och lydde Gud och utförde Guds befallningar mer än någon annan. Han tillbringade nätterna med att recitera Koranen, be och buga mot marken inför Gud fram till morgonen. Muhammad Shakiri säger: ”Imamen brukade sitta i mihrab[4] och gå till sajda (positionen av att buga mot marken), och jag brukade sova och vakna, men han låg fortfarande i sajda.”[5]

Generositet och givmildhet:

En annan utmärkande egenskap hos Imamen (fvmh) var hans generositet och givmildhet. Han var den mest generöse av människorna och utnämnde ombud i de flesta av de islamiska regionerna, för att samla in de rättsliga pengarna[6] från folket och ge dem till de fattiga, nödställda och behövande. Han hade tagit löfte från dem att dessa pengar skulle användas för goda ändamål, och att lösa tvister mellan muslimer och andra nyttiga saker.

Historiker har berättat ett av fallen av Imamens generositet enligt följande: ”Muhammed ibn Ali ibn Ibrahim ibn Imam Musa ibn Jafar[7] säger: ”Våra händer var tomma och vår tid hade blivit svår. Min far sa till mig: ”För oss till den här mannen – Imam Hassan Askari – som vi har hört är omtalad för sin generositet och givmildhet.” Jag sa till honom: ”Känner du honom?” Han sa: ”Jag känner honom inte och jag har aldrig sett honom tills nu.” Vi gav oss också iväg för att träffa Imamen. Mitt på vägen sa min far:

”Vad bra det vore om han gav oss 500 dirham[8]; 200 dirham för kläder, 200 dirham för mat (mjöl) och 100 dirham för utgifter.” Jag sa till mig själv: ”Å, om han ändå även gav mig 300 dirham! Då skulle jag köpa en åsna med 100 dirham, täcka mina utgifter med 100 dirham och spendera ytterligare 100 dirham på kläder och åka till Jabal-regionen[9].” När vi kom fram till Imamens hus kom hans betjänt ut till oss och sa: ”Låt Ali ibn Ibrahim och hans son Muhammed komma in.” Så fort vi gick in och hälsade på Imamen sa han till min far:

”Å Ali, varför har du inte kommit till oss förrän nu?” Ali ibn Ibrahim sa: ”Vår mästare, jag skämdes över att träffa dig med denna situation.” Vi väntade en liten stund och gick sedan ut. Imamens betjänt kom efter oss och gav min far en påse med pengar och sa: ”Det här är 500 dirham. 200 dirham är för kläder, 200 dirham för mat (mjöl) och 100 dirham för utgifter.” Sedan gav han mig en påse till och sa att detta är 300 dirham. ”Spendera 100 dirham på att köpa en åsna, 100 dirham på kläder och 100 dirham på utgifter. Gå inte till Jabal, utan gå till Sura[10].” Muhammad tog också vägen till Sura, och där förbättrades hans ekonomiska situation och han blev en av de rika alawi[11].”[12]

Kalifer samtida med Imam Askari

• Mutawakkil (847–861/232–246 AH)
• Muntasir (861–862/246–248 AH)
• Musta’in (862–866/248–252 AH)
• Mu’tazz (866–869/252–255 AH)
• Muhtadi (869–870/255–256 AH)
• Mu’tamid (870–892/256–279 AH)

[1] Tabasi, Muhammad Djawad, Hayat al-Imam al-Askari (fvmh), s. 121.

[2] Se: Bihar al-Anwar, vol. 50, sektionen relaterad till Imam Hassan Askaris (fvmh) liv, kapitlet ”Mu’jizatuh wa ma’ali umurih (fvmh), sid. 247–306.

[3] Bihar al-Anwar, vol. 50, s. 260.

[4] En plats längst fram i moskén varifrån imamer brukar leda gruppböner. Det kallas även för bönenisch.

[5] Dalil al-Imamah, s. 2.

[6] Rättsliga pengar är till exempel khums, zakat och radd al-mazalim.

[7] Imam Musa ibn Jafar (fvmh) är den sjunde shiaimamen.

[8] En dirham är ungefär 2,5 gram silver.

[9] Jabal betyder berg på arabiska. Men här kanske det syftas på en region i västra Iran, vid bergskedjan Zagros.

[10] Sura var en stad i det tidigare Babylonien och nuvarande Irak, nära floden Eufrat. Sura är en plats som sägs ligga bredvid Bagdad, och Bagdad själv sägs också. Mu’jam al-Baldan, Ta Dar Sadir, vol 3.

[11] Imam Alis (fvmh) familj och följare kallas för alawi.

[12] Kashf al-Ghumma, vol. 3, s. 2.