Imam Askari; Perioden för det gudomliga ledarskapet

Kalifer samtida med Imam Askari

 

• Mutawakkil (847–861/232–246 AH)
• Muntasir (861–862/246–248 AH)
• Musta’in (862–866/248–252 AH)
• Mu’tazz (866–869/252–255 AH)
• Muhtadi (869–870/255–256 AH)
• Mu’tamid (870–892/256–279 AH)

 

 

I och med Imam Hadis (fvmh) martyrskap år 868 (254 AH), utnämndes Imam Askari (fvmh) till positionen som de shiamuslimska imamiternas[1] Imam. Återberättelser som nämnts om Imam Hadis (fvmh) testamente om hans sons ledarskap, kan ses i många böcker om hadith och shiahistoria.[2] I beskrivningen av sin son säger Imam Hadi (fvmh): ”Min son Abu Muhammed är det mest autentiska ansiktet i Profetens [Gvhf] släkt och det starkaste beviset. Han är den äldste av mina barn och min efterträdare, och ledarskapet och dess regler återvänder till honom.”[3]

 

Restriktioner och påtryckningar från de abbasidiska kaliferna

 

Imam Hassan Askari (fvmh) levde under många påtryckningar och restriktioner från de abbasidiska kaliferna, eftersom shia vid den tiden hade blivit en enorm makt i Irak. Detta fick kaliferna att känna sig hotade.[4] Det är tydligt att Imam Askari (fvmh), precis som andra Imamer, skulle ha valt att bo i Medina[5] om han hade fått välja och var fri, och inte i Samarra.

 

Faktum är att hans långa vistelse i Samarra inte kan motiveras annat än som en form av häktning från kalifens sida. Av just denna anledning bad de Imamen att kontinuerligt informera regeringen om sin närvaro i Samarra. Enligt en av Imamens tjänare var han tvungen att visa sig i Dar al-Khilafa[6] varje måndag och torsdag.[7]

Hur shiiter hade kontakt med Imam Askari

 

Det förstås av vissa återberättelser att det åtminstone fanns en period i Imamens liv då det inte var möjligt att träffa honom direkt i hans hus, och shiamuslimer lyckades vanligtvis besöka Imamen på vägen då Imamen åkte till regeringens centrum. Det står i boken al-Ghayba att på Nawba-dagen (dagen för Imamens besök i regeringens centrum), var det entusiasm och glädje bland folket och gatorna fylldes med folk. När Imamen dök upp på gatan tystnade uppståndelsen, och Imamen passerade genom folkmassan.[8]

 

Ali ibn Jafar återberättar från Halabi[9]: ”Under en av dagarna då Imamen skulle åka till Dar al-Khilafa, samlades vi i Askar[10] för att vänta på hans besök. Vid denna tidpunkt nådde en tawqi’[11] oss från Imamen med följande innehåll:
«ألّا یسلمنّ علیّ أحد و لا یشیر الیّ بیده و لا یؤمئ فإنّکم لا تؤمنون علی أنفسکم.» ”Definitivt ska ingen hälsa mig eller ens peka mot mig med sin hand. Eftersom ni är visserligen inte i säkerhet!”[12]

 

Denna återberättelse visar tydligt hur mycket kalifatet övervakade och kontrollerade relationen mellan Imamen och hans följare.

 

I en sådan situation kommunicerade Imamen endast med shiiterna genom ombud, som var ansvariga för att utbyta shiamuslimernas brev till Imamen eller Imamens högsta ombud, samt att samla in pengar relaterade till Imamen från alla shiitiska områden och leverera dem till Imamen. Uthman ibn Said[13], en legitim och välkänd shiitisk personlighet, var Imamens högste ombud och alla pengar kom till honom.[14] Hans son Muhammad ibn Uthman[15] var också ett ombud.[16] Ahmad ibn Ishaq Ash’ari, en av de stora lärda i Qom och en av Imam Hassan Askaris (fvmh) särskilda följeslagare, var hans ombud i Qom-distriktet.[17] Bland Imamens (fvmh) ombud i Kufa kan Rayyan ibn Salt Baghdadi Khorasani Ash’ari nämnas.[18] Imamens ombud i Kufa var Ayyub ibn Nuh ibn Duraj.[19] Ali ibn Jafar Hamani Barmaki var ett av ombuden i Mecka.[20] Abdullah ibn Hamdwayh Bayhaqi var ett av Imamens ombud i Bayhaq[21] och Neyshabur[22].[23]^,[24]

 

Imam Askaris ställning i Samarra

 

Även om Imam Askari (fvmh) var mycket ung, hade han dock fått mycket berömmelse på grund av sin omfattande kunskap och moraliska ställning, och särskilt ledarskapet för shiiterna och deras obestridliga tro på Imamen och folkets obestridliga respekt för honom.

 

Sa’d ibn Abdullah Ash’ari, en av de berömda shiitiska lärda, sa: ”I sha’ban[25] år 891 [278 AH] – 18 år efter Imam Askaris (fvmh) bortgång – satt vi i en sammankomst tillhörande Ahmad ibn Ubaydullah ibn Khaqan, som var ansvarig för Qoms kharaj[26] på den tiden och även var fientlig mot Muhammeds [Gvhf] familj och Qoms folk. Det talades om ”talibier” som bodde i Samarra och deras trosuppfattning och ställning inför regenten. Ahmad sa:

 

”Jag har inte sett eller hört talas om någon från alawiterna[27] som Hassan ibn Ali Askari (fvmh) i Samarra, som varit så känd bland sin familj för sin värdighet, kyskhet, intelligens och storhet, och som respekterats av sultanen och Hashim-klanen[28]. Man ansåg honom vara högre än äldre personer och till och med emirer, vesirer och tjänstemän. En dag stod jag ovanför min fars huvud. Under den dagen satt min far ned för att träffa folk. En av dörrvakterna kom in och sa: ”Ibn al-Ridha står utanför dörren.” Min far sa med hög röst: ”Tillåt honom att komma in”, och Imamen gick in … När min far såg honom tog han några steg mot honom, något jag aldrig hade sett honom göra med någon, inte ens med emirer och påtänkta efterträdare [till kalifen]. När han närmade sig honom lade han händerna på hans hals och pussade hans ansikte och panna. Sedan tog han tag i hans hand och visade honom till hans plats.

 

Min far satt framför honom och började tala med honom. I sitt tal brukade han tilltala honom med teknonym [kunya], vilket var ett tecken på hans respekt. Han sa ofta: ”Må min far och mor offras för dig.” Jag gick till min far på natten … och jag frågade honom: ”Fader, vem var den personen som du hedrade och respekterade så mycket idag, så att du till och med offrade dina föräldrar för honom?” Han sa: ”Han var Ibn al-Ridha – rafidas[29] Imam.” Då blev det tyst.

 

Några ögonblick senare bröt han sin tystnad och fortsatte: ”Min son, om abbasiderna en dag förlorar greppet om kalifatet, finns det ingen bland hashimiterna som är värdig att styra över det utom han. Han förtjänar ställningen som kalif på grund av hans dygder, självdisciplin, asketism, dyrkan och goda uppförande. Om du hade sett hans far, så [skulle du ha sett att] han var en nobel, intelligent, rättfärdig och dygdig man.” När jag hörde dessa ord, uppslukade ilskans eld hela mitt väsen. Samtidigt väcktes min nyfikenhet att lära känna honom.

 

Vem jag än frågade från Hashim-klanen – tjänstemän, domare, rättslärda och till och med vanliga människor – om honom, så förstod jag att han var den mest hedervärda och nobla personen i deras ögon, och var bättre än andra medlemmar av Ahl al-Bayt[30]. Alla sa: ”Han är rafidas Imam.” Sedan dess har hans betydelse ökat för mig, eftersom både vänner och fiender prisar honom. …”[31]

---

Med hänsyn till återberättaren som själv var en av Ahl al-Bayts hårdnackade motståndare, visar denna återberättelse på Imamens moraliska och sociala ställning bland vanligt folk, och till och med bland eliten.

[1] De shiamuslimer som följer de tolv Imamerna (fvmd). Det finns andra inriktningar inom shiaislam där de följer färre shiaimamer. Imamiterna är den största inriktningen.

[2] al-Ghayba, Tusi, s. 120–122; Kashf al-Ghumma, vol 2, sid 404–407; al-Irshad, s. 335; Rawdat al-Wa’izin, s. 247; Bihar al-Anwar, vol. 50, s. 239–246.

[3] A’yan al-Shiah, vol. 4, del 3, s. 2.

[4] Ma’arif, Majid. En forskning om shiahadithers historia, Teheran, Moasseseh Farhangi va Honari Zarih, 1376 SH, s. 373.

[5] Profetens (Gvhf) stad i nuvarande Saudiarabien.

[6] Ordagrant kalifens hus på arabiska.

[7] al-Ghayba, Tusi, s. 129. I vissa versioner nämns ”Dar al-’Ammah”, vilket verkar betyda detsamma som ”Dar al-Khilafah”.

[8] Tusi, al-Ghayba, s. 251.

[9] Abu al-Salah al-Halabi (984–1055/374–447 AH) var en framstående imamitisk rättslärd och teolog. Han var bland annat en student till Sheikh Tusi.

[10] Askar var ett område i Samarra som var en plats och stoppställe för de abbasidiska kalifernas armé.

[11] Brev eller text från shiamuslimernas Imamer (fvmd).

[12] al-Kharaij wa al-Jaraih, vol. 1, s. 439; al-Sirat al-Mustaqim, vol. 1, s. 207.

[13] Han var den första av de fyra ombuden som representerade Imam Mehdi (Gphf) under den mindre fördoldhetsperioden.

[14] Tusi, al-Ghayba, s. 354.

[15] Han var det andra av de fyra ombuden som representerade Imam Mehdi (Gphf) under den mindre fördoldhetsperioden.

[16] Ibid, s. 400.

[17] Tusi, al-Fihrist, s. 63.

[18] Ibid, s. 295.

[19] Tusi, s. 496.

[20] Majlisi, Zendegani Hazrat Javad va Askariyayn (fvmh), s. 195.

[21] En stad i Khorasan, Iran under den islamiska perioden, som även är känd som Sabzevar.

[22] En stad i dagens Razavikhorasan, Iran.

[23] Tusi, al-Ghayba, s. 268.

[24] Imam Hassan Askaris (fvmh) och hans följeslagare roll i imamitisk hadith, Farzand-e Vahy, Jamal Darabi, Fereshteh, Safineh, nr. 37, s. 122.

[25] En av de islamiska månaderna, som kommer efter rajab och före månaden ramadan.

[26] En typ av islamisk skatt gällande marker.

[27] Ättlingar till Imam Ali (fvmh).

[28] Banu Hashim är en klan i stammen Quraysh, och är ättlingar till Profetens (Gvhf) förfader Hashim ibn Abd Manaf.

[29] En referens till shiamuslimer. Rafida kallas de som avvisar de tre första kaliferna (Abu Bakr, Umar och Uthman).

[30] Ahl al-Bayt betyder bokstavligen husets folk på arabiska. I shiamuslimsk terminologi brukar det syfta på Profeten Muhammed (Gvhf), hans dotter Fatima al-Zahra (fvmh) och de tolv Imamerna (fvmd). Men det kan även översättas till Profeten Muhammeds (Gvhf) hushåll och familj.

[31] Bihar al-Anwar, vol. 50, s. 325; al-Kafi, vol. 1, s. 505; al-Ghayba, Tusi, s. 131–132; Kamal al-Din, vol. 1, s. 40–41; A’lam al-Wura, s. 357–359; al-Irshad, s. 338–340; Kashf al-Ghumma, vol. 1, s. 407.