Några hadither från Imam Hassan Askari

Fastans visdom:

Ja’far ibn Muhammad ibn Hamza Alawi frågade Imamen om visdomen i plikten om att fasta, och Imamen svarade: «فرض الله تعالی الصوم لیجد الغنی مس الجوع فیحنو علی الفقیر …» ”Gud den Upphöjde gjorde fastan obligatorisk så att de rika ska känna trycket av hunger, och tycka synd om de fattiga och hjälpa dem …”[1]

Goda människors vänskap och fiendskap:

«حبّ الابرار للأبرار فضیلة للأبرار، و بغض الفجار للأبرار زین للأبرار، و بغض الأبرار للفجار خزی للفجار …»

”Goda personers kärlek till goda personer är en dygd för de goda personerna. Onda personers hat mot goda personer är en prydnad för de goda personerna. Goda personers hat mot onda personer är en skam för de onda personerna …”[2]

Lögn är nyckeln till ondska:

«جُعِلَتِ الْخَبَائِثُ فِی بَیتٍ، وَ جُعِلَ مِفْتَاحُهُ الْکذِب.»

”All ondska har placerats i ett hus, och lögn har placerats som dess nyckel.”[3]

Tänkande:

«لَيْسَتِ اَلْعِبَادَةُ كَثْرَةَ اَلصِّيَامِ وَ اَلصَّلاَةِ وَ إِنَّمَا اَلْعِبَادَةُ كَثْرَةُ اَلتَّفَكُّرِ فِي أَمْرِ اَللَّهِ.»

”Dyrkan är inte att fasta och be mycket. Snarare är dyrkan att tänka mycket på Guds angelägenheter.”[4]

Nattvaka:

«إنّ الوُصولَ الی اللهِ سفَرٌ لا یُدرَکُ إلا بامْتِطاء اللّیل.»

”Att nå Gud är verkligen en resa som inte kan uppnås annat än genom att beträda natten [nattvaka].”[5]

Imam Hassan Askaris martyrskap

Enligt Sheikh Saduqs berättelse, blev Imamen martyr efter att Mu’tamid Abbasi fick honom att äta gift.[6] Källor har daterat Imam Askaris martyrskap till den 8 rabi al-awwal år 873 (260 AH).[7] Eftersom Imamen var välkänd i Samarra, fylldes Samarras atmosfär av sorg och häpnad vid tiden för hans bortgång. Ahmad ibn Ubaydullah beskrev denna scen enligt följande i en återberättelse, varav en del av den presenterades tidigare:

”När Imam Askari (fvmh) gick bort spred sig ljudet av jämmer och klagan överallt. Folk ropade: ”Ibn al-Ridha har gått bort.” Sedan förberedde man begravningen och marknaden stängdes. Min far (Mu’tamid Abbasis vesir), Hashim-klanen, militära och rättsliga personer, tjänstemän och folk rusade till den döda kroppen. En uppståndelse ägde rum under den dagen i Samarra.”[8]

Källor

• Zendegani Emam Hassan Askari (fvmh), Baqer Sharif Qurashi, översättare Seyyed Hassan Eslami, Jame’eh Modarresin, Qom 1375 SH[9].
• Hayat-e fekri va siyasi Aimmah, Rasul Ja’farian, Ansarian, Qom, 1381 SH (år 2002).
• Ihqaq al-haqq wa Izhaq al-batil, Qazi Nurullah Shustari.
• Naqsh-e Emam Hassan Askari (fvmh) va ashab-e ishan dar hadith-e emamiyeh, Farzand-e Vahy, Fereshteh Jamal Darabi, Safineh, nr. 37.

[1] Kashf al-Ghumma, vol. 3, s. 193 och Man la yahduruh al-faqih, vol. 2, s. 4.

[2] al-Majalis al-Saniyyah, vol. 2, s. 6.

[3] Nuzhat al-Nazir wa Tanbih al-Khawatir, s. 145.

[4] Bihar al-Anwar, vol. 75, s. 373.

[5] A’lam al-Din, s. 311.

[6] Sheikh Saduq, al-I’tiqadat, vol. 1, s. 99.

[7] Mawsu’at al-Imam al-Askari (fvmh), vol. 1, s. 134–135.

[8] Kamal al-Din, vol. 1, s. 43; Nur al-Absar, s. 168; al-Ghayba, Tusi, s. 132.

[9] År 1996; enligt den iranska solkalendern som börjar med Profeten Muhammeds (Gvhf) utvandring till Medina från Mecka, precis som den islamiska månkalendern gör.