Imam Hassan Askari enligt shia- och sunnilärda

Imam Hassan Askari (frid vare med honom) har inte bara en hög och stor position bland shiamuslimer, utan även bland sunnimuslimska lärda och stora personligheter i den islamiska världen. Vi kommer att nämna några exempel på detta:

1 – Mu’tamid Abbasi

Det har rapporterats att Jafar ibn Ali al-Hadi[1] bad Mu’tamid att utse honom till Imam, och överföra sin broder Imam Askaris (fvmh) ställning till honom efter honom (istället för till Imam Mehdi). Mu’tamid sa:

”Din och din broders ställning och position är inte vår angelägenhet, utan det är endast från Guds, den Allsmäktiges och Glorifierades sida. Hur mycket vi än har försökt att förstöra och sänka deras[2] status, har Gud avvisat detta. Han har ökat deras status och höga position för var dag, genom bevarande, beskyddande och god tystnad, och genom att öka deras kunskap och dyrkan. Men du, om du har din broders status och ställning bland shiiterna så behöver du inte oss. Om du inte har en sådan status och du inte har de egenskaper som din broder hade, så kan vi inte göra någonting i detta avseende.”[3]

2 – Hovets läkare Bakhtishu

Bakhtishu var en berömd läkare, och under Imam Hassan Askaris (fvmh) tid var han också läkaren för den abbasidiska hovet.

En dag behövde Imam Askari (fvmh) en läkare och bad Bakhtishu att skicka en av sina elever till Imamen. Till en av sina elever sa Bakhtishu:
««طَلَبَ مِنِّی ابْنُ الرِّضَا مَنْ یَفْصِدُهُ فَصِرْ إِلَیْهِ وَ هُوَ أَعْلَمُ فِی یَوْمِنَا هَذَا بِمَنْ هُوَ تَحْتَ السَّمَاءِ. ”Ibn al-Ridha bad mig skicka någon till honom (för behandling). Gå därmed till honom, samtidigt som du ska veta att han är den kunnigaste under himlen vid denna tid, [och protestera inte mot vad han beordrar dig att göra].”[4]

3 – Ahmad ibn Ubaydullah ibn Khaqan

Ahmad hade ansvaret för att samla in kharaj och skatter i Qom-regionen. Hans far var Ubaydullah ibn Khaqan, som var Mu’tamid Abbasis vesir. Ahmad själv ansågs vara en av Ahl al-Bayts (fvmd) hårdnackade fiender. Han fick i uppdrag att rapportera vilka det är från Abu Talib-familjen[5] som bor i Samarra, och skriva om deras position och status i förhållande till sultanen. Han rapporterade då enligt följande:

”I Samarra såg eller kände jag inte någon man från Alis[6] familj som Hassan[7] ibn Ali ibn Muhammed ibn al-Ridha (fvmd), och jag hörde ingenting annat än tystnad, kyskhet, storhet och generositet i hans släkts hus och hela Hashim-klanen. På samma sätt placerade de honom före stormän, äldre män, ledare och vesirer. Efter detta blev hans värde och ställning stor i mina ögon, och jag förstod att hans vänner och fiender ser på honom med respekt.”

 

4 – Mu’tamid Abbasis skribent

 

Det har återberättats från Abu Jafar Ahmad al-Qaysar al-Basri att: ”Vi var med vår herre Abu Muhammed[8] i Askar (Samarra). Sedan kom sultanens (Mu’tamids) betjänt. Han sa: ”Amir al-Mu’minin (De troendes ledare)[9] har hälsat till dig och sagt: ’Vårt [hovs] skribent ’Anush Nay’[10] vill rena sina två söner. Vi ber dig att gå till honom och be för hans barns hälsa och överlevnad.’ Därmed vill jag att du nu rider till honom och gör detta. Naturligtvis har vi ålagt dig detta besvär. Han (den kristna) har själv sagt: ’Vi vill välsignas av Profetens och Sändebudets ättling.’” Då sa vår mästare Hassan Askari (fvmh):
«الحمد للّه الّذی جعل النصاری اعرف بحقنا من المسلمین» ”Prisad vare Gud som gjorde den kristne mer upplyst om vår rättighet än [den här tidens] muslimer.”[11]

Då sa Imamen: ”Förbered en häst åt mig.” Därefter red han iväg tills vi mötte Anush, samtidigt som han kom för att välkomna Imamen med bart huvud och bara fötter, tillsammans med kristna lärda och munkar samtidigt som de hade lagt Bibeln mot sina bröst. Han sade till Imamen: ”Å vår mästare, jag söker din medling med denna bok (Bibeln), som du är mer kunnig om än vi, förutom att du förlåter mig för synden av att vara fräck att besvära dig. Jag svär vid rättigheten för Messias, Marias son, och vad som är från Bibeln som han har fått från Gud, att vi inte har bett De troendes ledare, kalifen förutom av denna anledning att vi i Bibeln funnit din position vara som Messias position inför Gud.”

Därefter sa Imam Askari (fvmh):

«امّا ابنك هذا فباق علیك و امّا الآخر فمأخوذ عنك بعد ثلاثة ایامٍ ـ اي میّتاً ـ و هذا الباقي یسلم و یحسن اسلامه و یتولّانا اهل البیت.»

”Men den här sonen till dig kommer att finnas kvar för dig. Men den andre kommer att tas ifrån dig efter tre dagar. Det vill säga att han kommer att dö. Denna som är kvar kommer att bli muslim, och hans islam [och underkastelse] blir bra och han kommer älska oss Ahl al-Bayt.”[12]

Sedan sa Anush: ”[Jag svär] vid Gud, å min mästare, att dina ord är sanna. Sannerligen är döden av denna min son lätt för mig, på grund av vad du sa om den andra sonen, att han kommer bli muslim och älska er Ahl al-Bayt.” Därefter frågade några av prästerna: ”Varför blir du inte muslim själv?” Anush sa: ”Jag är muslim och min mästare vet om detta.” Då sa vår mästare: ”Han talar sanning, och om det inte var för att folk skulle ha sagt att vi gav nyheten om din sons bortgång, och det som vi sa inte ägde rum, skulle jag be till Gud om din sons överlevnad.”

Anush sa: ”Jag vill inget annat än vad du har velat.” Abu Jafar Ahmad säger: ”Vid Gud [svär jag] att den här pojken lämnade världen efter tre dagar, och att den andre blev muslim efter ett år och följde med oss ​​till Imam Hassan fram till hans bortgång.”[13]

Ovanstående återberättelse förmedlar storheten hos Imam Hassan Askari (fvmh) fullständigt, och den förmedlar också att kristna är medvetna om Ahl al-Bayts status och storhet. Eftersom i Bibeln har en storhet som Messias (och till och med högre) berättats för dem. På samma vis är det Imamen – som är upplyst om folks framtid – som är upptäckaren och förmedlaren av dold kunskap. Detta avslöjar också denna punkt och smärta att det fanns människor med så mycket storhet bland muslimerna, som inte bara inte använde sig av deras kunskap och storhet, utan även fick dem att lida av alla typer av förargelser och förtretligheter. Endast i de fall då dessa människor blev hjälplösa och ville vinna ära åt sig själva, knackade de på dörren till Ahl al-Bayts hus.

5 – Ibn Sabbagh Maliki[14]

Han säger följande om Imam Hassan Askari (fvmh) och hans kunskap och storhet: ”Han var folkets mästare under sin tid och sin tids Imam. Hans ord var stadiga och hans gärningar var prisvärdiga. Ifall hans tids bästa människor hade varit dikter, så skulle han ha varit den bästa dikten. Om de kommer att ställa ett halsband i ordning, så kommer han att vara länken och justeraren. Han är ombord på kunskap som inte har någon motsvarighet, och han är den mystiske talaren som ingen kan disputera med. Han är upptäckaren av sanningar med sina korrekta åsikter. Han uttrycker detaljer med sina djupa tankar. Han förmedlade dolda ting i hemliga [möten]. Han hade rotad storsinthet och en ädel själ och essens. Må Gud förbarma sig över honom rikligt och ge honom en plats i paradiset.”


6 – Imamens fångvaktare

Den abbasidiske kalifen rådde Salih ibn Wasif att vara sträng mot Imam Hassan Askari (fvmh) i fängelset. Salih sa: ”Vad ska jag göra? Jag har överlämnat honom till två personer som är de värsta människorna, som heter Ali ibn Yarmash och den andre Iftamash. Men efter en period började dessa två personer be och fasta, och de hade nått höga nivåer. Därmed kallade man på dem och skällde på dem: ”Varför är ni inte stränga mot Imam Hassan Askari (fvmh)? De sa: ”Vad ska vi göra och vad ska vi säga om en man som fastar på dagarna och ber på nätterna till morgonen? Och varje gång han tittar på oss så darrar våra kroppar, som om vi inte är våra själars ägare och vi kan inte kontrollera oss själva.” När kalifen hörde de två personernas uttalande återvände han från Salih i förödmjukelse.[15]

7 – Munken från Dayr al-’Aqul[16]

Han var en av kristendomens stormän och den mest lärda bland dem. När han hörde om Imam Hassan Askaris (fvmh) dygder och såg Imamens goda egenskaper, accepterade han islam med hjälp av Imamen, tog av sig sina kristna kläder och tog på sig vita kläder. När den berömde läkaren (Bakhtishu) frågade honom om att lämna sin religion (kristendomen), svarade han: ”Jag fann honom vara som Messias. Således blev jag muslim genom honom (Imam Askari, fvmh). Ja, han är som Jesus i sina tecken och bevis.” Därefter gick han till Imam Askari (fvmh) och var hans följeslagare tills han gick bort.[17]

 

8 – Allamah Shabrawi Shafi’i

Han säger: ”Den elfte Imamen Hassan al-Khalis har titeln Askari. Gällande hans ära räcker det att den väntade Imam Mehdi (Gphf) är bland hans barn. Må Gud välsigna detta hushåll (Ahl al-Bayt) rikligt, som är ett ädelt hushåll, och har en ren och högt uppsatt härstamning. Den höga statusen som Hassan Askari – som är från en upphöjd familj – har räcker för denna familjs stolthet. Sannerligen har han övervunnit alla i hög rang, och han har nått över solen och månen i termer av position. Alla fullkomligheter är samlade i honom utan undantag, och ingen perfektion är utesluten från honom med ordet ”förutom” eller ”utom”. Han är som en pärla och ädelsten i Imamernas[18] härlighet och majestät. Den förste av dem är lika med den siste av dem. Vad många personer det har varit som försökt sänka deras[19] status, men Gud har upphöjt dem!”[20]

 

9 – Ali ibn Awtash

 

Muhammad ibn Ismail Alawi säger: ”Imam Askari (fvmh) fängslades en gång av Ali ibn Utamash[21], som var en av de hårdnackade fienderna till Muhammeds (Gvhf) familj. Han var en man med ful karaktär och dåligt levnadssätt, och hade en långvarig fiendskap med Alis (fvmh) familj. Han beordrades av kalifen att trakassera Imamen och vara sträng mot honom så mycket han kunde. Men Imamens (fvmh) majestät, vördnad och styrka och Imamens gnostiska och andliga tillstånd förvandlade den onde mannen så pass mycket – samtidigt som Imam Askari inte satt i hans fängelse mer än en dag – att han lade sitt ansikte mot marken för att visa respekt till sin Imam och inte höll upp sitt huvud högt. Den här mannens sällskap med den elfte Ledaren som varade en dag, förändrade hans beteende och tal och placerade Imam Askari (fvmh) i hans ögon som den bästa av människor.[22]

 

10 – Muhammad Shakiri

Muhammad Shakiri, som var en av Imam Askaris (fvmh) följeslagare, säger om Imamen: ”Han brukade sitta i bönenischen för dyrkan och buga mot marken [inför Gud], samtidigt som jag ständigt somnade, vaknade och somnade, medan han [fortfarande] bugade mot marken. Han åt lite mat. De brukade hämta frukt åt honom, och han brukade äta en eller två av dem och säga: ”Muhammed! För dessa till dina barn.”[23]

Enligt vad som har sagts om Imam Askari (fvmh) av sunnimuslimska och icke sunnimuslimska lärda, hadithförmedlare och historiker, kan man tydligt förstå att Imamens andliga nivåer och kunskapsmässiga dygder beror på förbindelsen med Gud, och på grund av dyrkan och asketism.

Till Ahl al-Bayt (fvmd) fiender och bekämpare, och de som genom historien försökt att avlägsna Imamerna (fvmd) fysiskt och göra dem till martyrer, eller försökt att radera Ahl al-Bayts (fvmd) namn och minne från jorden och deras kärlek från folks hjärtan genom att fängsla Imamerna eller förstöra deras gravar och helgedomar, måste man därmed säga att de har begått ett stort misstag och att de aldrig kommer att lyckas med denna uppgift.

Vid den tiden när Imam Ali (fvmh) blev isolerad i sitt hus[24] var Imamens följare mycket få, men med hans och andra Imamers martyrskap och förstörelsen av Imamernas gravar i Baqi[25], och förstörelsen av Imam Husseins (fvmh) helgedom i Karbala, som endast av Mutawakkil Abbasi utfördes 17 gånger, har inte bara Imam Alis (fvmh) följare inte minskat, utan idag kan vi stolt säga att vi har 400 miljoner shiiter i världen. Ja, Gud har velat hålla Ahl al-Bayts och deras skolas namn vid liv, och ingen kommer någonsin att kunna stoppa deras framgång.

Irbili har nämnt i Kashf al-Ghumma att den abbasidiske kalifen Mustansir ett år åkte till Samarra för att besöka sina förfäders gravar och för att roa sig. Först besökte han Askariyayn-helgedomen och sedan gick han till de abbasidiska kalifernas gravplats. Han såg att det var förstört där och att fåglar och djur hade smutsat ner kalifernas gravar. Påverkad av detta sa en i hans sällskap: ”Makt och rikedom är i dina händer och du är muslimernas kalif. Beordra dem att fixa till dina fäders gravar! Som du kan se har dessa alawiters gravar gårdar, verandor, mattor, lyktor, tjänstepersonal och pilgrimer.” Mustansir sa: ”Detta är en gudomlig fråga och människor kan inte tvingas att besöka mina fäders gravar, och även om jag tvingar dem kommer det inte att accepteras.”[26]

 


[1] Jafar ibn Ali al-Hadi var en son till den tionde Imamen Ali al-Hadi (fvmh). Jafar ibn Ali al-Hadi är ökänd som Lögnaren Jafar (Jafar al-Kadhdhab).

[2] Här menas det Ahl al-Bayt och de felfria Imamerna (fvmd).

[3] Qutb Rawandi, al-Kharaij wa al-Jaraih, vol. 3, s. 1109, utgivare: Madrese Imam Mehdi, Qom, första upplagan, 1409 AH (1988).

[4] Ibid, vol. 1, s. 422.

[5] Här syftas det nog på hashimiterna. Abu Talib var Imam Alis (fvmh) far. (Korrekturläsarens anmärkning)

[6] Här syftas det nog på Imam Ali (fvmh) eller Imam Hadi (fvmh). (Korrekturläsarens anmärkning)

[7] Det vill säga Imam Hassan Askari (fvmh).

[8] Abu Muhammed menas med Imam Askari (fvmh).

[9] Här syftas det på den abbasidiske kalifen.

[10] Osäker på stavning. (Korrekturläsarens anmärkning)

[11] Hiliyat al-Abrar, al-Bahrani, vol. 6, s. 111.

[12] Hurr ‘Amili, Muhammad ibn Hasan, Ithbat al-hudat bil-nusus wa al-mu’jizat, vol. 5, s. 43, utgivare, A’lami, Beirut, 1425 AH.

[13] För mer information, vänligen besök webbplatsen hawzah.net.

[14] En sunnitisk lärd som lämnade världen år 1451/855 AH.

[15] Allamah Majlisi, Bihar al-Anwar al-Jami’a li-durar akhbar al-Aimmat al-Athar, vol. 50, s. 308, utgivare: Eslamiyeh, Teheran.

[16] En gammal stad i Irak.

[17] al-Kharaij wa al-Jaraih, vol. 1, s. 424.

[18] De tolv Imamerna (fvmd).

[19] Det vill säga Ahl al-Bayt (fvmd).

[20] För mer information, vänligen besök webbplatsen hawzah.net.

[21] Stavningen är kanske Awtash.

[22] Bihar Anwar, vol. 50, s. 307.

[23] Ibid, vol. 50, s. 253.

[24] Under Abu Bakrs kalifat.

[25] Den kända begravningsplatsen i Medina, där bland annat Imam Hassan, Imam Sadjad, Imam Baqir och Imam Sadiq (fvmd) är begravda och tidigare haft en helgedom, som förstörts och jämnats med marken av saudiska wahhabiter.

[26] Muhaddith Irbili, Kashf al-Ghummat fi ma’rifat al-Aimmah, vol. 2, s. 519, utgivare: Bani Hashemi, Tabriz, första upplagan, 1381 AH (1961).

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *